Klarsynt visdom i eldens sken

Insekternas nionde möte ägde rum i naturreservatet på Kullön. Det hade redan börjat skymma när vi samlades och när det var dags för den första uppgiften för förstaåringarna, att tända en lykta, var det helt mörkt. Vinden var vänlig men de små fläktarna som kom då och då försvårade ändå det hela en aning. Många försök gjordes men tändstickorna ville ändå slockna innan lyktan var tänd. Men skam den som ger sig och till slut hade alla lyckats. Stoltheten var kännbar, särskilt hos de som för första gången tänt en lykta, dessutom i mörker och utomhus!

Med lyktorna i händerna tågade vi sedan in i reservatet. Vi följde stigen tills vi kom till en eldstad där Pär tänt elden och väntade på oss. Mötets namn var Ljus och värme vilket skulle visa sig vara av dubbel betydelse. Vi delade upp oss patrullvis och alla gick iväg för att hitta en egen plats en bit från de andra och så hade vi en liten pratstund om vad det innebär att vara scout, hur vi ska bete oss på mötena, mot varandra och även i vårt vardagsliv. Barnens reflektioner var, som så ofta annars, såväl insiktsfulla som klarsynta och genomsyrades verkligen av både ljus och värme. En bra kompis är sjyst och hjälper den som behöver hjälp, lyssnar på varandra och pratar inte skit eller mobbar andra. Att behandla andra som man själv vill bli behandlad helt enkelt, en livsvisdom som vi alla bör ta till oss.

När vi sedan samlades kring elden var det gott med lite varm saft och skorpor innan vi sjöng några avslutande sånger. Vägen tillbaka skedde under relativ tystnad då vi lyssnade både på skogens ljud och kanske lite inåt oss själva för att smälta de intryck som mötet burit med sig.